Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ni kan inte bli av med oss, så att ni kan, lika gärna
låta oss få vara med. Vi ä’ allesammans edra
vänner, det vet ni.»
»Det finns tillfällen- då man. kan låta sina vänner
vara med», sade Nigger undvikande, »och andra
då man inte kan det. Det här är ett av de
tillfällen då man inte kan, det. Det är bäst att ni går
och lägger er. God natt.»
»Här blir ingen sömn av i n^tt. Ni känner oss
inte, Nigger. Vi hänga efter er som kardborrar.»
Nigger suckade. »Nåja, Bill, om ni nödvändigt
måste ha er vilja fram, så kör för det då. Kom
nu, Stabb, vi få inte söla längre.»
Saltman lät höra en skarp vissling, då släden
satte sig i rörelse, och följde efter dem. Nedifrån
kullen och slätten hördes tiraljörernas visslingar.
Stabben gick vid styrstången, och Nigger och
Saltman gingo bredvid varandra.
»Hör på, Bill», sade Nigger, »jag vill göra er
ett förslag. Har ni lust att vara med om det här,
ni ensam?»
Saltman tvekade ej. »Och lämna de andra i
sticket? Nej, sir. Vi ska vara med allesammans.»
»Då är det först er tur», utbrast Nigger, i det
han intog boxareställning och drev den andre ut
i den djupa snön bredvid vägen.
Stabben piskade på hundarna och körde söderut
med sitt spann, på den väg som mellan enstaka
blockhus på kullarna ledde till Dawsons baksida.
Nigger och Saltman rullade i snön,
sammanslingrade. Nigger ansåg sig vara i den yppersta form,
men den muskulöse och härdade Saltman var mer
298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
