Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underlagret? Ser alldeles ut som det rätta, fast det
inte är det.»
Då de båda mnänen som varit på väg över floden
klättrat uppför sicksackstigen, funno de hyddan
stängd. Bill Saltman, som gick i spetsen, smög sig
fram till dörren, lyssnade och vinkade sedan
Wildwater Charley till sig. Där inne hördes gnisslet av
ett vindspel som bär en tung börda. De* väntade
och hörde slutligen en hink stöta emot stenar pch
sättas ner. Fyra gånger hörde de detta upprepas
under den följande timmen. Sedan knackade
Wildwater på dörren. Inifrån hördes svaga, försiktiga
ljud, sedan blev det tyst, man hörde flera förstulna
ljud, och efter fem minuter öppnade den
flämtande Nigger dörren på glänt och tittade ut. De sågo
grus och små stenskärvor i hans ansikte och på
skjortan. Hans hälsning var misstänkt vänlig. .
»Vänta ett ögonblick, så kommer jag ut», sade
han.
Han tog på sig vantarna, trängde sig ut genom
dörren och stod nu i dörren framför de besökande.
De lade genast märke till att hans skjorta var
smutsig och dammig på axlarna och att knäna på hans
overalls ännu företedde spår av grus som hastigt
borstats av utan att det ändå lyckats få riktigt
bort det. •
»Litet tidigt att komma och hälsa på», anmärkte
han. »Varför ha ni gått över floden? Ä’ ni ute på
jakt?»
»Just det, ja, Nigger», sade Wildwater förtroligt.
»Och ni kan gärna visa er tillmötesgående. Ni har
någonting här ...»
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
