Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter en timme hördes en knackning på dörren
och Wildwater steg in åtföljd av Bill Saltman. De
sågo sig ivrigt omkring i rummet, och deras ögon
stannade på vindspelet som var omsorgsfullt dolt
under filtar.
»Men om jag nu ville teckna mig för tolv hundra
aktier», sade Wildwater en halvtimme därefter. »Med
de andra fem tusen som sålts i dag skulle det bara
göra sex tusen två hundra aktier. Då finge ni och
Stabben sex tusen tre hundra. Ni skulle ändå
inneha aktiemajoriteten.»
»Men vad skall ni göra med en så stor del av
stadsplanen?» frågade Stabben.
»Den frågan kan ni besvara bättre än jag,» sade
Wildwater. »Och oss emellan sagt» — hans blick
gled bort till det filtdraperade vindspelet — »är
det en stadsplan som tar sig ganska lovande ,ut.»
»Men Bill vill också ha något», sade Nigger buttert,
»och vi vill helt enkelt inte göra oss av med mer
än fem hundra aktier.»
»Hur mycket har ni att placera?» frågade
Wildwater Saltman.
»Låt oss säga fem tusen. Det var allt vad jag
kunde skrapa ihop.»
»Wildwater», fortfor Nigger i samma missnöjda
och klagande ton, »om jag inte kände er så väl, skulle
jag inte sälja en enda aktie till er. I alla händelser
vill inte Stabben och jag göra oss av med mer än
fem hundra, och de kosta er femtio dollars stycket.
Det är mitt sista ord, och är ni inte nöjd, så godnatt.
Bill kan ta hundra och ni de övriga fyra hundra.»
Följande dag brast skrattet lös i Dawson. Det
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
