Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom och pekade på en tyst, pälsklädd gestalt,
som ännu låg på släden varpå man fört honom
dit
Nigger kunde endast gissa sig till vad som hade
händt, och då han kom till McCans eld, beredde
han sig på nya förbannelser. I stället varseblev
han McCan själv, som satt där och tuggade ivrigt
på en bit renkött.
»Jag är ingen slagskämpe», förklarade han i
jämmerlig ton. »Men Stabben gav sig av, fastän de
ännu hålla jakt på honom. Han slogs som en
galning. De få nog tag i honom också. Det finns
ingen möjlighet för honom att komma undan. Han
sårade två unga män; nå, de komma sig nog. Men
en sköt han midt i bröstet.»
»Ja, jag vet», svarade Nigger. »Jag har nyss
träffat änkan.»
»Snass vill tala med er», fortfor McCan. »Det är
hans befallning. Så snart ni kommer, skall ni gå
till hans eld. Mig ofredar ingen. Och ni vet
ingenting, kom ihåg det. Stabben gav sig ut på eget
beråd.»
Vid Snass’ eld träffade Nigger på Labiskwee.
Hon såg på honom med ögon så strålande ömma
att han blev förskräckt.
»Det gläder mig att ni inte försökte rymma»,
sade hon. »Ser ni, jag ...» Hon tvekade, meni slog
ej ned ögonen. De lyste av en glöd som man ej
kunde missta sig på. »Jag tände min eld, och det
var naturligtvis för er skull. Nu har det
märkvärdiga inträffat. Jag tycker mer om er än om någon
annan i världen. Mer än om min far. Mer än om
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
