Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men ni kan inte alls ge er ut», invände Nigger.
»Ni kan inte hålla jämna steg med någon. Er
ryggrad är slapp som smält märg. Om jag ger mig
av, ger jag mig av ensam. Men världen bleknar
småningom bort för mig, och kanske jag aldrig
kommer att ge mig av. Renkött är godt, och
snart kommer sommaren och laxen.»
Snass sade: »Er kamrat är död. Mina jägare
ha inte dödat honom. De funno liket förfruset under
den första vårstormen i bergen. Ingen kan
komma undan. När ska vi fira ert bröllop?»
Och Labiskwee sade: »Jag iakttar er. Det är oro
i edra ögon och ert ansikte. Å, jag känner så väl
till ert ansikte. Det sitter ett litet ärr på er hals,
alldeles nedanför örat. Då ni är glad, dras edra
munvinklar upp. Då ni tänker dystra tankar, dras de
ner. Då ni småler, är det tre fyra rynkor i edra
ögonvrår. Då ni skrattar, är det sex. Ibland har
jag nästan räknat till sju. Men jag kan inte räkna
dem nu. Jag har aldrig läst några böcker. Jag kan
inte läsa. Men Fyröga lärde mig mycket. Jag talar
korrekt. Det lärde han mig. Och i hans egna ögon
har jag läst den oro som framkallas av längtan efter
världen. Han hungrade ofta efter världen. Och
ändå fanns här godt kött och fisk i överflöd och
bär och rötter, och ofta fingo vi genom Porcupinerna
och Luskwaindianerna byta oss till mjöl mot
pälsverk. Men han var ändå hungrig efter världen.
Är världen så skön att även ni hungrar efter den?
Fyröga hade ingenting. Men ni har mig.» Hon
suckade och skakade på huvudet. »Fyröga dog
hungrande efter världen. Och om ni levde här alltid,
350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
