Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biskwee mumlade någonting på indianska, och
ljudet var så likt en vinande pisksnärt att Nigger
erinrade sig att Fyröga kallat henne »cheetah».
»Jag trodde just att ni skulle ge er av utan mig»,
förklarade McCan då de kommo fram, och hans
små pepparögon tindrade illistigt. »Därför höll jag
ögonen på flickan, och då jag såg henne gömma
undan skidor och proviant, var jag på det klara.
Jag har själv tagit med mig skidor, snöskor pch
proviant. Elden? Kar ingen fara. Lägret sover,
och det var kallt att vänta. Ska vi ge oss av nu?»
Labiskwee kastade en hastig, förbryllad blick på
Nigger, men bildade sig snart en åsikt om vad som
var att göra. Hon tog till ordet och visade därvid,
hur barnsligt kvinnlig hon än var i fråga om kärlek,
den raska beslutsamheten hos en varelse som i
livets andra förhållanden ej skulle vara någon vek
klängväxt.
»McCan, ni är en hund», väste hon, och hennes
ögo.n blixtrade av vrede. »Jag vet att ni ämnar
väcka hela lägret, om vi inte ta er med oss. Nåja,
vi måste ta er med. Men ni känner min far. Jag
är lik min far. Ni kommer att utföra er del av
arbetet. Ni måste lyda. Och om ni spelar oss ett
lömskt spratt, så hade det varit bättre för er att
inte ge er ut.»
McCan såg upp på henne med ett hatfullt och
på samma gång skyggt uttryck i sina små grisögon,
men i hennes ögon smälte vreden till strålande
ömhet, då hon riktade dem på Nigger.
»Hade jag rätt i vad jag sade?» frågade hon.
I dagningen befunno de sig i den sträcka av låga
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
