Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Professor C. A. Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Älsakde broder, farväl! Den trogna, den vänliga kretsen,
förr’n du den lemnar i sorg, helsar dig ännu en gång.
Kanske härnäst, när du ser oss igen, vårfågeln har tystnat,
sången är vaggad till ro, bruten är vännernas ring.
Kanske härnäst, när en främling du går på stranden af Fyris,
stöter din fot på en graf: månne den gömmer en vän?
Vigtig är afskedets stund, är ett frågetecken i lifvet:
döden kanske inom kort svarar derpå med en punkt.
Dock! hvem talar om död, der i lifvets vårliga lustgård
ungdomen diktar sitt hopp, kärleken sjunger sin tro?
Lefve det eviga blott, det sköna i konsten och lifvet!
Stoftet till glömska må gå gerna i grafvarnes djup.
Lefve det sköna! Lefve dess tolk i ovissnelig ungdom,
frisk, varmhjertad och stark äfven i lefnadens höst!
Lefve han så, som lefde han blott för fäderneslandets,
konstens och vetandets sak seklers odödliga lif.
Härmed jag ropar till dig mitt lefve, min yttersta helsning;
diktningens lifvande eld lefver, jag vet det, med dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
