Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvi suckar det så tungt uti skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och skuggorna förskräckta till bergens fötter fly,
och trollena de flyga upp at norden;
och bergens toppar glimma; men skogen han är mörk.
och ufven sjunger sorgesång i regnbegjuten björk —
Da suckar det sa tungt uti skogen.
Och liten pilt han löpte utöfver vidan hed
och tänkte uppå mängen gammal sägen.
Och himlens stjernor skredo, och natten led och led,
men ej sä träffade han rätta vägen.
I blida stjernor alla uppä den höga stig,
I vissnade smä blommor, o! sägen, sägen mig,
hvem suckade sä tungt uti skogen?»
Men alla stjernor tego, och liten blomma teg,
och pilten mänga bittra tärar fälde.
Sä kom han till smä elfvors tjäll. — Med vingesnabba steg
han midt i deras lätta ring sig stälde.
>0! I, som träden dansen pä ljungbevuxen stig,
1 skönaste smä syskon, o! sägen, sägen mig,
hvem suckade så tungt uti skogen?»
Och liten elfvadrottning med fagra läppar log
och smekte liten pilt pä röda kinden.
»Grät icke, vackra gosse, fastän du vilse drog,
fastän du blef så hemsk inunder linden.
Men sätt dig här på tufvan å ljungbevuxen stig
och torka dina tårar, så skall jag säga dig,
hvem suckade så tungt uti skogen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
