Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prins Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur han, ung ibland de unga, delte deras framtids hopp,
delte deras ädla mödor, deras vädjobana lopp;
hur i sånggudinnors tempel furstligt hög oeh mild han
stod,
vördande de gamles läror, lifvande de unges mod.
Hur med hjertats ursprungskänsla ömmande fi jr lifvefs nöd
han den svage handen räckte, gaf den vacklande sitt
stöd, —
hur från sina ljusa höjder han i dälderna sag ned,
der han sträfvandet belönte, der med lidandet han led.
Hur hvart öga, hvarje hjerta fästes vid den furste god,
som sa väl hvart hjertas längtan och hvart ögas bön
förstod, —
som försoningsfull och talsam, i sitt allvar lugn och blid,
bäst af alla kunde fatta medlarns kall i farans tid.
Hur i nordens höst en morgon sist, flyttfågeln lik, han
drog
till en annan nejd, der högre ljus emot hans öga log.
–––––Men lian kommer ej tillbaka: Svea fran sin
älskling skild,
gömmer med en moders smärta i sitt bröst hans bleka bild.
Högt till stjernorna han svingar, ofvan skyarne han gar,
vid hans skuldror växa vingar, rosor växa i lians spår,
och en krans af stjernor slingar sina strålar om hans hår,
och en ängels lyra klingar på lians arm i himlens var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
