Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F. M. Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ali sångmön, svärmande kring land och sjö,
bland diktens lätta sommarfåglar ilar;
än står hon klagande på enslig ö,
der under torfvan Carolinen hvilar.
Än drömmer hon en rosig morgondröm
om barndomsfrid pä paradisets kullar;
än vemodsfull bon lyss på tidens ström,
som öfver menskoverk sin härjning rullar.
Än skalkas hon, behagfullt qvick och yr,
en gratie qvarglömd från kung Gustafs tider,
än ater, djupt allvarlig, lion ej skyr
att gifva tårars tröst, at den som lider.
Men om hon grät er eller om hon ler,
om vårar grönska eller vintrar snöga,
jag samma frid pä hennes panna ser
och samma milda djup i hennes öga.
På hennes kinder barnets helsa log,
och morgonskimmer hennes anlet smekte,
och vårens första flägt i nordanskog
med hennes ljusa gudalockar lekte.
Hur ömt hon klagade, hur ljuft hon brann!
Hur till försoning bjöd hon hvita handen! —
den hand, som tyckes än, sen lion försvann,
sin frid oss vinkå ifrän himlaranden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
