Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otto Fredrik Tullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otto Fredrik Tullberg.
Jn<i’ mins ön (latr. Iivars klarhot allt foniöjde:
mon öfver fästet plötsligt natt sig höjdo,
och askan röt och hagolslormon slog
halfmogen skön-d. som nyss i solon log.
Förtviflad odlarn sträckte sina händer
till Honom upp, som nöd och lycka sänder:
han bad sin bästa bön, men utan svar-,
blott stormen hven kring fält som öde var.
Hvad kände han, när nu sin blick han fälde
pä togar, der i gar hans guldax svälde,
der ban i dag ser allt i härjning lagdt,
sin vårdags hopp, sin sommars mogna prakt?
Hur vanskligt falla mensklighetens öden!
Hvadhelst som födes, växer blott tör döden.
Hvart lif, som glöder, dödens prägel bär,
hvar väg, som bryts, en väg till grafven är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
