Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skulden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, blott kärlek då du ville slösa
uppå henne, som af kärlek brann.
Rika herre! gif min skatt mig äter,
livad du röfvat, återgif din slaf.............
Nej, doek nej, — den skatt, som jag begråter
af mitt fulla, fria bröst jag gaf.
Sköna yngling, som jag hata ville,
som ännu jag endast älska kan,
du är lycklig: du har makt och snille,
du kan glömma: ty du är en man.
Ej du känner, hvad det är att brinna,
ännu brinna, se’n man brunnit ned.
Yore du blott en minut en qvinna,
led du tusendel’n af hvad jag led.
Ej en aning har du, hur det svider,
att i verlden kastas handlöst ut,
brännmärkt, skymfad, hånad, när man lider
skyddlös, hatad, hatande till slut;
vanvcttsgripen mellan fröjders hvimmel,
dansande på nöjels lina gå,
och derunder ega hvarken himmel
eller jord att stödja sig uppå:
Blommor leta uti brottets öken,
dricka gift ur njutningens pokal;
leka fjäril i ett evigt töcken,
fri och ofri, slaf med eget val,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
