Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
modern ej går längre tillbaka än till Stjernhjelm.
Somliga hafva velat lägga vigt äfven på den egentliga
reformationsperiodens vittra odling, eller åtminstone icke
velat utesluta den ur vår vitterhets häfder. Jag kan icke
anse den ega annan betydelse än en arkeologisk, för
fora- och språkforskare. Min framställning af den nyare
svenska vitterhetens historia omfattar derföre, efter en i
största korthet sammanfattad öfversigt af vår litteraturs
tidigare öden, endast perioden från Stjernhjelm till och
med den nya romantiska skolan. Hvad som ligger bakom
Stjernhjelm är ett kaos af innehålls- och formförbistring,
som för mig saknar allt djupare intresse, en åsigt
hvari jag erkänner att jag ansluter mig till den
Gustavianska skolan; den enda art af poesi från denna tid,
som har något värde, ansluter sig till den gamla
folkvisan. Å andra sidan har jag såsom slutpunkt för min
behandling af detta ämne uppställt upphörandet af den
långvariga striden emellan den gamla och den nya
skolan. Hvad derefter följer ligger vår egen tid för nära
för att ännu kunna i strängt sammanhang tagas i
skärskådande, och de handlande personerna, äfven de som
ej längre vandra på jorden, lefva dock ännu så lifligt i
samtidens minne, att deras bedömande från den
akademiska kathedern knappast torde finnas lämpligt.
Poesien är folkens äldsta språk. Detta kommer
deraf att poesien är fantasiens uttryck, och fantasien hos
folken liksom hos individerna är tidigare verksam än
förståndet. Det dröjde länge innan prosan erhöll sin rätt
på de områden, dit hon egentligen hörer. De äldsta
filosofer och lagstiftare framställde sina satser och
stadganden i bunden form, mindre, såsom man påstått, för
att derigenom bättre fästa dem i folkets minne, än
derföre att detta uttryckssätt ännu låg författarne närmast
och var för dem det naturligaste. Det är först under en
långt senare andlig utvecklingsperiod, som förståndet
lärer sig för sina ändamål begagna den poetiska formen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
