- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
21

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Atterbom anmärker att Stjernhjelms diktkonst nära
sammanhänger med den dåvarande franska, holländska och
tyska vitterheten, så i väsendet som formen. «Men»,
tillägger han, «Stjernhjelm egde ock någonting sig
egendomligt, någonting hvari han afvek med lika mycket
mod som kraft från de ny-europeiska förebilderna: och det
var ett vida mera antikt sätt att fatta poesiens anda
och den åsyftade inhemska vitterhetens skaplynne. Detta
sätt blef hos honom, just i följd af hans större verkliga
antikhet, ett ingalunda trälaktigt antikiserande». — —
«De andras ’poeteri’ hade gemenligen i sigte den
romerska vitterhetens rhetoriska manér; hos honom ensam
träffas en natur, som med själens bottensvenska enkelhet
och helsa förenar en blick, ett tycke, en ton af
forngrekiskt slägtbehag. Liksom hans metrik, så har ock hela
hans poetiska diktion något af antikens första grekiska
renhet; och detta är märkbart öfverallt, der han icke
låter än den moraliserande, än den språkexperimenterande
böjelsen för långt hänföra sig. Derföre är han
ock i sin lärodikt ’Hercules’ utan ringaste härmning en
svensk Hesiodus» [1].

Det är anmärkningsvärdt att den svenska vitterheten,
som så länge erkände just lärodikten för den
högsta arten af skaldekonst, skall leda sina anor just
från en lärodikt. Ty en sådan är Stjernhjelms Herkules,
ehuru den till komposition och innehåll är långt mera
poetisk än till och med den Gustavianska skolans
dialektiska poemer. Atterbom jemför den med Hesiodi
«Arbeten och Dagar», och tillerkänner den lika högt värde,
men tillägger att Herkules har «ett gladare, ett till
och med i komiska målningar sig förlustande lynne,
tillika med mera bildlighet, mera personifikation, mera
rörlighet». En förtjenst, som bör erkännas hos
Stjernhjelms Herkules, och som ensam tillräckligt bevisar


[1] Siare o. Skalder, II, 64, 65.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free