- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
23

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för en svaghet. — Hvad jag nu emedlertid vågat
invända mot det allegoriserande i Stjernhjelms Herkules
gäller på samma gång hela den tid som han tillhörde,
hvilken visade en synnerlig förkärlek för allegorier,
såsom man ser hos seklets störste skald Milton, för att
icke tala om «dii minorum gentium». Hvar och en är
i högre eller mindre grad barn af sin tid och beroende
af dess fördomar, och äfven en Stjernhjelm förmår ej på
en gång inse och afhjelpa alla dess villfarelser.

Liksom Milton jemte sin didaktiska epopé äfven
skrifvit Mask-spel, så har Stjernhjelm jemte sin Herkules
förstrött sig med att författa s. k. Balletter och
dramatiska «Upptåg». Såväl Atterbom som Hammarsköld
anse bland de förra «Den fångne Cupido» vara den
förnämsta i poetiskt värde. Det är med anledning just af
denna ballet som Hammarsköld fällde det enthusiastiska
yttrandet, att Stjernhjelm endast behöft på allvar
egna sig åt dramat för att hafva kunnat täfla med
Shakspeare. — Bland Stjernhjelms öfriga skrifter nämna vi
endast hans «Bröllops-besvärs-ihugkommelse», i hvilken
han ännu på ålderdomen utsjungit sin muntra humor och
sitt manligt glada lynne.

I afseende på den svenska versifikationen har
Stjernhjelm lika stora förtjenster som i afseende på språket.
Med sin förkärlek för klassiska föredömen begagnade han
klassiska versmått, företrädesvis hexametern, med stör
skicklighet. Hans verser af detta slag utmärka sig för
mycken både ledighet och styrka, och blefvo äfven, ju
längre han idkade deras studium, mer och mer
korrekta. Äfven rimmade versformer försmådde han icke,
ehuru han med dem synes röra sig mindre beqvämt.
Han är den som i svenska vitterheten infört alexandrinen,
åter en omständighet, som, jemte hans förutnämnda
didaktiska riktning, ställer honom i strängt sammanhang
med den så kallade klassiska epoken i vår vitterhetshistoria.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free