Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J Nymfer, J, som fingen hämna
Vår fiends alltid lösa tro,
Då J för honom läten rämna
Den falske vinter marmorbro;
J böljor, J, som lärden flyta
De kroppar, som ej torde stå; ,
Er jag som vittnen vill åtlyda,
Hvad tapperhet och rätt förmå.
Men billigt vi dig, himmel blida,
Upphäfvom evigt lof och tack,
Som täckts så väldigt för oss strida
Och värja en oskyldig sak.
Vi, himmel, dig af hjertat prisa,
Som yppat fiends falska sken
Och på vår hop har velat visa,
Att rätt och mod får segren hem.
Hvad kärleken är.
Ar frågan fri, så torde jag få lof att något fråga:
Säg, hvad är kärlek? En har sagt, han är en hemlig låga,
Ett lj lifligt gift, en beska söt, det angenämsta sår,
En önske-sjuka, bästa straff och ljnfsta död, man får.
En annan har än längre gått och säger kärlek vara
Det samma, som en styrman är för dem på hafvet fara,
Som öfverheten i ett land, som solen för vår jord;
Den seglar föga tryggt, som ej styrmannen har ombord.
En vördig kyrkofader sagt, att kärlek är det bandet,
Som starkast håller slägt och folk ihop, ja hela landet.
Han är ett fäste för vårt lif, mot döden en stark bom,
De svagas styrka, rikas ro och armas egendom.
Han är den konstige Vulcan, som kan de näten smida,
Med hvilka Venus oförmärkt förbinds vid Martis sida:
Så fast ihop kan han med dem förena själ och kropp,
Att ingen, utån döden, kan de banden lösa opp.
Ty han på så behändigt vis har föra lärt sin slägga,
Att han på både*kropp och själ kan gyllne fjättrar lägga.
Så är ock kärlek den magnet, som genom hemligt sting
Förenar i ett ögnablick de längst frånskilda ting;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
