Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad jag ber är man ett Ja;
Får jag det, så blir jag gla’.
Ur en af hans lekande «Visor» vill jag anföra ett
utdrag:
Men var jag icke viller?
Jo, viller var jag nog,
När jag gick sta å fria,
Ha, ha, fria
Och för en nnger piga
Den gamla käringen tog.
Jag tänkte herre blifva
Af käringens pengeskatt;
Men tvi det gamla skrälle,
Ha, ha, skrälle,
Som jag dras med hvar qvälle!
Jag fick den intet fatt.
Tvi dig, dn gamla harpa!
Dn narra’ mig, min tok,
Med dina mänga pengar,
Ha, ha, pengar; *
Jag arma stackars dränger,
Jag var då visst ej klok.
Snart dö är mycket bättre,
An länge lefva så
Och höra henne kälta,
Ha, ha, kälta:
Jag vill fast heller svälta,
An så min föda få.
Kund’ jag ’na en gång slippa,
Jag tog ’na aldrig mer.
Ungkarlar, friska drängar,
Ha, ha, drängar,
Tan ingen käring för pengar 1
Tron mig, det ångrar er!
Holmström anslog någongång toner, i hvilka nästan
en fiägt af Bellmanisk anda låter förspörja sig; så i
följande stycke, som han benämner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
