Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lilla gudens makt vill du med all flit dölja,
Och kan det till en del, men icke längre än
De gläns and’ ögons sken små ögonlocken hölja;
Men han som deri hor straxt röjer dig igen.
Låt oss, min Venerid, härefter uppenharlig
Vår kärlek bruka fritt, ty hon är icke farlig.
Om Rosenhanes öfriga lyriska dikter, sammanförda
under rubriken «Fyratio små Visor af Skogekiär Bergbo»,
gäller i allmänhet detsamma som om sonetterna, att
de utgöra öfningslekar i formellt vers-konstnärskap. Dock
äro några af dessa lekar rätt behagfulla.
Fyratio små Visor.
1.
Daphne ligger mig i sinnet,
/ Som jag tänker på hvar stund,
Alskar ock af hjertans grund:
Hon är stadigt uti minnet.
Kan jag hennes kärlek få,
Lycksam jag mig skattar då.
Men jag måste det än dölja
Och förtiga mitt besvär,
Andock det så långsamt är,
Och jag mitt förnuft skall följa,
Som mig alltid säger: tig,
När som kärlek drager mig.
Förr än elden börjar brinna
Lättelig han släckas kan;
Växer och tilltager han
Ar han värre till att vinna;
Kärlek är ock lika så,
Svager förr n han börjar på.
Sedan är han värre dämpa;
Vatten gör der intet till,
Heller hvad man bruka vill,
Ingen konst och ingen lämpa.
Elden måste brinna nt;
Det blir intet annat slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
