Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag ser ej efter andra
Som hållas vara skön’;
Ej kunde mig förandra
Än Sjelfva skönhets bön.
Hon är mig allt allena,
Hög, god, vis, skön och rik;
Jag finner denna ena
Bland tusen ingen lik.
En fattig är nog riker
För den, som henne har kär,
Och ingen skönhet liker
Med den, som älskad är.
Ty kärlek öfverhöljer
Ehvad der finns för fel,
Eller ock en del så döljer
Att den ej synes hel.
Dock kan ej kärlek mera
Förhindra så mitt sinn’,
Jag skulle falskt värdera
För hans skull pigan min.
27.
Om kärlek kunde vägas och mätas med visst mått,
Så vet jag väl den hafver så mycken kärlek fått,
Att jag har punden flera än andra hafva lod;
Min del jag fick på byte*, hon var i sanning god.
Först böljade jag älska i mina späda år,
Var sedan aldrig ledig för denna syssla svår,
Jag byter intet ofta, men älskar alltid en,
Och när jag denna mister är Amor intet sen
Att föra mig i sinne en ann’ i ställe igen,
Det har han länge brukat och brutar hvar dag än;
Thy säger jag: till älska så är jag stadig nog,
Men ondt är det att taga ett träd för en hel skog.
Slutligen har Rosenhane utsjungit sin fosterländska
enthusiasm för det svenska modersmålet i sannolikt den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
