Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cobi, Schleiermacher, Jean Paul, Schubert och sjelfve
Frans Baader hafva mycket gemensamt med hvad
Ry-delius framställt i sina Förnuftsöfningar. Så är t. ex*
hans djupsinniga theori om den så kallade sensus inti*
mus ett förespel till läran om det sjette sinnet eller
organet för både trånscendenta och telluriska företeelser.
Det högre sjelfmedvet&ndet, hvilket upptager Gud och
en öfversinnlig verld, den innerliga, stundom till
clair-voyance gränsande samkänsla, hvarigenom själen på en
gång förnimmer sig sjelf och hela det somatiska lifvet,
har Rydelius icke blott anat utan äfven helt naift, som
hans plägsed var, utvecklat i 3:dje delen af
Förnufts-öfningame» *).
Den lärde Uppmark-Rosenadler, som då var
censor librorum, räknar detta arbete «ibland de lärdaste
och grundrikaste skrifter, som på vårt modersmål i slikt
argumento någon tid i ljuset komne äro». — Profbitar
af författarens förträffliga stil kunna ses hos Wieselgren.
Linné och Dalin voro Rydelii omedelbara lärjungar i
Lund.
Bland sin samtids skalder intager Rydelius en icke
låg plats, att dömma af den enda dikt jag af honom
sett, nemligen den som finnes införd i Hammarskölds
Svenska Vitterheten. Denna dikt vittnar om ganska
betydande poetiska anlag och framför allt om en på den
tiden sällsynt insigt i poesiens ändamål att mera tilltala
känslan och fantasien än förståndet. Wieselgren
förmäler att det i Lund skall finnas en vacker samling af
Rydelii vittra skrifter i manuskript. Det af
Hammarsköld meddelade poemet är skaldens klagosång vid hans
fästmös död, uppställd såsom dialog mellan den sörjande
och den aflidnas ande. — «Man söker», säger
Hammarsköld, «i Rydelii versificerade stacken väl förgäfves
fantasiens fria, af intet annat föremål än det högsta sköna
*) Jfr. Biogr. Lex., XIII, 68, 70.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
