- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
118

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I mannaval hon må der doek ej lita på,

Och tro allt smickert tal, som gerna vankas då.

Tro att den karl, som blott din fägring efter friar,

Väl honom efter mer än en din fägring kliar.

En läcker’samma mat ej alltid passar på,

En grann vill alltid ej i samma rockeji gå.

•Den åter efter gull och gröna skogar traktar,

Tro säkert, han ditt gull mer än dig sjelfver aktar;

Om höflighet då sker, då sker hon inte dig
Men pungen din; thy statt för honom upp och nig.

En jungfru, vare rik ell’ fattig, fet ell’ mager,

Gör mot sig sjelfvan bäst, om hon det rådet tager:

Hon sig beflite om, en vacker man bli värd,

Så blifver henne väl en god af Gud beskärd.

När hon gudsfruktan i sitt hjerta alltid hyser,

När blygsamhet och tukt af hennes ansigt lyser,

När vänlighet i tal, beskedlighet i svar,

Tystlåtighet i ord hon för sin prydnad har;

När hon ock sedighet i all sin åtbörd visar,

När för manerlighet man henne allmänt prisar,

När hon för flitighet och snällhet har beröm,

När hon är renlig och om ärbarheten öm,

När hennes sinne fromt, och kroppen snygg i kläder,

Dem hon ej byter om vid alla nya väder: «

Så får den flickan väl en from och vacker man,

Och får hon ingen, hon väl utan vara kan.

Så bör en jungfru då på dygden endast lita;

Hon varar allra längst och håller bäst att slita,

Hon kläder allra bäst och mister intet färg,

Ej heller skada får af mögel, rost ell’ ärg.

Sådana didaktiska hvardagligheter ansåg man ännu
för poesi. Kolmodins verldsliga poesi är ingenting
annat än den mest prosaiska husmanskost. Så har han
skrifvit poetiska afhandlingar om oärliga förmyndare,
om förställd sjukdom, om öfverflöd i mat, om en
skicklig embetsman, om uppkomst till ära, om lycka i
giftermål o. s. v., alla i samma evigt enahanda alexandrinska
släpuniform. Ett undantag göres af en liten stump, som
ekall vara skämtsam, med öfversbrift «Tre ting äro goda».
Der får man veta att tre rätter mat, tre klädesplagg,
tre uppbud på fastigheter och tre lysningsdagar, allesam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free