Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det segrande fruntimret.
J väna fruefolk, hvars ljnfva tycke lockar
Till eder lydnad allt hvad själ och hjerta har;
Min blyga skaldemö för er sig ödmjukt bockar,
Förr n hon att rimma om er makt sig företar.
Låt då en blider vink från täcka ögon flyta,
Så lär ej kraft och lif uti min Qäder tryta.
Från verldens urgrunds-tid så ha’n J haft den lotten,
Förvisst, att ert behag vår vilja till sig drar:
Bet märkte straxt vår far, den store jordadrotten,
Som mer sin Eva än sin välfärd lydig vär. ■
Måntro jag då far vill, om jag det slutet fällde,
Att på vår vida jord är ert det äldsta välde?
Man har med undran sett, ock i de sen’re tider,
Att utaf himlen är er en inalstrad makt,
Hvarmot vårt kön, ja snart all verlden fåfängt strider;
Allt högt och ypperst blir er spira underlagdt.
Ert snille vinner snart de största örlogskämpar
Och deras hårda mod till spaka seder ydämpar.
Ben hjelten, som i kraft har aldrig haft sin like,
Som bojor sönderslet liksom förbrända blår,
Som ensam frälste ett befejdadt land och rike,
Och tusen värda män med egna händer slår,
Som trådde lejon ner, måst’ för en qvinna ängslas,
Och af dess* späda hand hans stela armar fängslas.
J frida fruefolk, den pris er lemnas gerna,
Att eder drägt hos oss är outsägligt stark:
Tänk att en fattig väl, men dejlig judisk tärna
Kan till sin kärlek dra en valdiger monark,
Kan bojan hvart hon vill, ja, upp på thronen klifva
Och ett oskyldigt folk ur mordska händer rifva.
Låt en Assyrers svärd mång’ land och fästen vinna,
Bra folk i slafveri och ödelägga allt;
Han vinns dock sjelf utaf en skön och dygdig qvinna,
Ben himlen att sitt folk befreda då utvalt;
Hon släckte ljuset ut för den tyranska kusen,
Och dref på flykten se’n etthundratretti tusen.
Er makt är allt för stor, J väna fruentimmer,
Hvarpå ett långt bevis hos bokmän hemtas kan:
Hur en Leander till sin Hero vida simmer;
Hur man Achillem tidt vid Briseis fötter fann:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
