Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bond’ det säger kort som jag:
Det är morgon, det blir dag.
Men poeten måste gala;
Ty som annat folk att tala,
Jemnt, naturligt, klart och rent,
Tyckes honom för gement.
Som en gud sägs driften gifva,
Måst’ han ock som gudar skrifva,
Fast bland tusend’ några få
Endast detta språk förstå.
Om man det kan skrifva kalla,
Högt att klifva sedan falla,
Som man ser att gossar små,
På de höga styltor gå:
Bäst de tro sig jättar vara
Af en ojemn sten ell’ snara,
Hisnad eller annan skräck
Hastigt stupa ned i träck;
Så plär det ock skalder hända
Falla snöpligt öfver ända,
Se’n de med stort hufvudbry
Mena hunnit upp i sky.
På alnslånga orden klifva,
Väderfulla blåsor drifva,
Liksom piltar plä med strå,
De först skina, se’n förgå.
En kan inga ord fördraga,
Han ej tar ur gammal saga;
Bär städs en vanvyrdnad stor
För det språk han lärt af mor.
En har grekska ålderdomen
Stadigt uti narre-gommen,
Och förnuft och vett till trots
Slänger kring med Atropos,
Zeus, Medusa, Sphinx, Megaera,
Mulciber, Cyclops, Chymaera,
Ord som Jonas, Mats och Jan
Mena ska fördrifva fan.
En hör man i yrsla tala,
Rundt om drilla med Cabala,
Bry sin skalle fast itu
Att kring vrinkla nio sju.
Allt är högt hvad sådan diktar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
