Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kärleksdikt.
Gudinna, som din täcka orden,
Likt solen pryder himlens hvälfda blå,
Naturens under man dig nämna må,
Du skönsta öfver allt på jorden,
Hvars ögons eld min blod till aska bränt,
Fast till att dö mig lyckan ej än händt,
Hvad är att du med vrede agar
Den som dig offrat sina dagar?
Den intet mer
Af verlden ber
An en din kärleksgnista,
Och derför allt vill mista?
Mig tycks, du himlens ordning hatar,
När färlek dina kyska öron skär,
Der kärlek dock det ljufsta väsen är.
Hvad är, att du dess välde ratar,
Som första sten till verldens grundval lagt,
Som allt i skick ur jordens sköte bragt,
Som gör, att du och jag, vi båda,
Med våra ögons ljus få skåda
Det himlahus
Der solens ljus
Med sina skyar våta
Din hårdhet må begråta?
Den frukten högst på trädens toppar
Som aldra först sin röda mognad bär,
Fast den för lystna handen säker är,
Blir dock, framför de andra knoppar,
Af läckra masken först förtärd och skämd,
Eli’ får af solens eld sin höghets hämd.
Ack! varnar dig ej samma öde?
Hvi unnar du din fägrings gröde
Förr maskegnag
An dens behag,
Som du i döden qväljcr?
Betänk nu hvad du väljer!
En annan.
Alla nymfers prinsessinna,
Min herdinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
