Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dess lena blomsterknopp
Var täck, men kärnan mera lyste, *
Som uti nektar-saft
Inslöt den bästa himlakraft,
Den intet lågt och nedrigt hyste:
I liflig färg och strålar klar
Hvar dag hon mer i glans förhöjdes,
Och af sig sjelf naturligt böjdes
Till allt hvad godt och ädelt var.
Hon föll liksom hon stod,
Och bladen vissnad’ straxt i jorden;
Men en osynlig makt
På kärnan hade akt,
Som fördes i den högsta orden,
Der menlös dygd och kärlek bo,
Der himlafrukten mognad vinner
Af solen, som der evigt brinner
Och delar glädje, ljus och ro.
Der blir hon härligt skött:
Sitt låga rum hon nu förgäter;
Men turturdufvan matt,
Som all sin tröst i henne satt,
En dödlig sorg och saknad fräter.
I denna ros hon miste allt:
Dess täcka lif var hennes hugnad,
Dess ljufva skugga all den lugnad,
Som hon i verlden sig utvalt.
Så föll dess glädje ned:
På torra qvistar nu hon hvilar.
Med rop och klagoröst
Och suckar närer hon sitt bröst,
Hon trängtar efter dödsens pilar;
En grumlig bitter tåreflod
Uppfriskar hennes matta anda:
Hon längtar snart få sammanblanda
Med rosens stoft sitt rörda blod.
Råd och tröst till Lysandra.
Skall täcka könet aldrig lära
Mot kärlekssmickrarn väpna sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
