Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ben kan ju stifta lag, som myndigheten eger:
Ber är ju rätten störst, der våldet öfverväger.
Hvad gäller vett och skäl mot tvång och trug och hot?
När makten säger: lyd! är fåfängt stå emot.
Mig tycks jag verlden ser i vildhets första yra,
När barbari och våld begynte samfund styra,
Hur då en manlig arm, som lag med svärdet skref,
Bet kön, som rådde minst, i tvång och träldom dref.
Från denna mörka tid ha alla missbruk stammat.
Ett foster, födt af våld, blef se’n af lättja ammadt;
Ett kön, som all sin vinst af andras sällhet drog,
Har sett, till detta mål, sin skönhet vara nog.
Bet blef i mörker qvar och älskar nu sin dvala;
Till myckenhetens lof kan man ej mycket tala;
Be flesta qvinnors vett i dårskap födan tar,
Och deras dygd sin grund på blotta vanor har.
Ty qvinnan är förment att någon sanning fatta,
Man vill det nöje ha att åt dess dumhet skratta;
Men när af dumhets frö blir lasters frukt till slut,
Bå gjutes ymnigt gift och mycket tadel ut.
Bå gäller ej det skäl att hennes vett förqväfves,
Hon är då svaghets kärl och qvinna ej förgäfves;
Naturen får då skuld, och blod och hjerta del
I det, som blott har grund i fos t ringssättets fel.
Man täpper ådern till uti en springekälla,
Och undrar se’n derpå att ådern ej vill qvälla.
Man snärjer örnens fot, dess vingar sönderslår,
Förviter honom se’n, att han ej solen når.
Så bindes könets drift af fostringssätt och vana,
Att kämpas med hvarann på dumhets trånga bana
Och som en prydnad dra okunnighetens ok,
Ty det är qvinnans skymf att vara lärd och klok.
Ack! grymma tyranni! månn’ det vår verld förbättrar,
Att halfva slägtet stängs i dumhets trånga fj ettrar,
När brist på hjernor röjs i sysslor och i värf? •
Främsta rummet bland fru Nordenflychts dikter
under denna liksom under den föregående perioden
intaga utan fråga de lyriska. Några af dessa, isynnerhet
i den erotiskt klagande diktarten, äro fulländade i sitt
slag. Atterbom har i Siare och Skalder meddelat några
af dessa i deras helhet, af andta fragmenter. Jag må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
