Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han talar och min själ blir tjust af denna röst:
Du skall min kärlek bli, men dig for hopen dölja,
Gå, skynda till ditt lugn, min ömhet skall dig följa.
Han flyr, men lemnar qvar sin styrka i mitt bröst.
Så klandra ej min smak, att jag från menskor flyr;
Jag söker sinnets lugn der det kan lättast vinnas.
Det enda, som mig än uti min stillhet bryr,
Ar att jag menskor mins och att mig menskor minnas.
Här i denna enslighet drabbades hon af det
olycksöde, som skulle förkorta hennes dagar, och, hvad värre
är, för den närmaste efterverlden göra den ädla
skaldinnans namn till föremål för ett med medömkan
blan-dadt åtlöje. Traditionen om hennes sjelfmord har
Atterbom upplöst till en vanlig käringsaga. Om hennes död
och dess orsak berättar hennes gamle vän, grefve
Gyllenborg, i sin förut citerade sjelfbiografi, följande, hvars
sanningsenlighet icke kan dragas i tvifvelsmål:
«Under afvaktan af den utsatta tiden till min resa besökte jag min
gamla vän fru Nordenflycht, i den hydda hon på landet utvalt. Hon var
sängliggande och väntade hvart ögonblick döden att sluta ett olyckligt lif.
Hennes sista händelser hade gifvit anledning till smädelser, som förföljt
äfven hennes minne. Detta minne anropar en väns försvar, hvarom hon sjelf
under sin lefnad varit obekymrad. — Fru Nordenflycht hade gjort en
förlust, som aldrig kunde ersättas. Klingenberg var död. Hon hade förlorat
en klok vän, en älskare, af hennes år, som med sin myndighet var i
tillstånd att moderera en ofta otidig liflighet. Efter hans frånfälle hade hon
tillslutit sitt hjerta för kärleken och lefde flera år i en förnöjd enslighet,
som med hennes ålder instämde, när den unge Fischerström såsom
vitter-hetsälskare sökte hennes sällskap. Hans kunskaper och bokliga vett gjorde
honom fortjent af fru Nordenflychts vänskap, men det dröjde ej länge förr
än han tillika fattade för henne den lifligaste och tillika besynnerligaste
kärlek. Han var högst 24 år gammal, hon 20 år äldre och var intet
mindre än vacker. Han var galen och hon oföroigtig, som tillät sitt hjerta att
intagas af löften, som åldrig kunde hållas.
Till fyllnad i hennes olycka var det ställe pålandet, dit hon hade flyttat,
i grannskapet af Sjöö sätesgård, som under arrende åt Fischerström blifvit
uppdragen. En behaglig grefvinna roade sig derstädes i hans sällskap och
betog honom de korta stunder han hade att besöka sin gamla vän.
Ofver-lemnad i enslighet utån sällskap och tidsfördrif, närde frn Nordenflycht en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
