Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allena och till eget öde». — Den af vännerna, som
verksammast intresserade sig för företaget, var dåvarande
kanslisten Carlsson (sedermera stats-sekreterare och
adlad, under namn af Carleson), hvilken, för att bättre
skydda Dalins anonymitet, lemnade manuskriptet till
boktryckaren, som sjelf ej kände den verkliga författaren.
«Dalin bodde dessa åren», fortfar Celsius, «på
Kungsholmen, den delen af Stockholms förstäder, hvilken med
sina behagligheter kunde väcka lif och munterhet uti
hans välskurna fjäder. När Pope ville sjunga som bäst,
drog han sig till sitt ljufliga Windsor, der de fruktsamma
vestanvädren med lika lätthet framlockade snillefostret
ur hans hjerna som blomman ur jorden. Sånggudinnorna
fordra ro och ledigt sinne; ehvad de annars åstadkomma
blifver skarpt och smittas med en bismak, som förtär
allt dess behag. Under det stilla lugn, hvilket den fagra
Kungsholmen gifver, hörde vår skald på lagom håll det
stormande stadsbullret, samt kunde således fri och ostörd
låta sin ämnesrika föreställning leka efter dess behag.
Dalin var då i sina lyckligaste år. Hans
själsförmögen-heter, inbillning, omdöme och minne stodo i deras
fagraste sommar. Både den öfre och undre verlden, den
han dagligen hade tillfälle att beskåda, gåfvo honom
öfverflöd af ämnen, och hans egna nästan outödeliga
tankeförråd försåg honom med ständiga omvexlingar
af drägter, i hvilka han kunde kläda den i sig annars
torra sedolärande sanningen, så att han alltid syntes ny
och väckte uppmärksamhet.»
«Uti tvenne år, nemligen 1733 och 1734, fortfor
Dalin att utgifva sina sinnrika veckoark. Han hade
tänkt att med det första året låta dem upphöra; men
nödgad af det allmänna måste han fortfara: och det
synes som skulle detta behagliga tvånget hafva ånyo
uppfyllt den tömda hjernan med lika tillgångar. De flesta
bland oss» — det är Celsius som talar— «minnas ännu,
ehuru 30 år äro förflutne sedan den tiden, med hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
