Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter, söndriga equivoquer, bråkade bons-motB och krossade repliquer. Luften
klyfves ännu af det späda könets genomträngande röster. — Jag flyger kring
staden sfcn en ljungeld, och sjelfva Mars måste skämmas öfver min tapperhet.
Sagan slutar med sqvallerandens upphöjande till
helvetisk riksgrefve.
Följande kostliga definition på Vederbörande är
efter mer än hundra år lika träffande som någonsin:
Slutligen finns hä&* en person, en särdeles anda, som jag hvarken kan
hålla för missfödsel eller lagbördig, ty jag vet icke hvad eller hvem han är.
Jag hörer mångfaldiga rop på honom, men de veta intet mer än jag hvem
han är. Jag är rättnu yr i hufvudet af detta namnet: det heter
Vederbörande. Har inte jag en tid lupit galen efter den, och frågat i hvart
hål, så vet jag inte. Mina kära läsare, sägen mig, hvar skall jag få*igen
denna Vederbörande? Min dag är nn förliden, natten påkommer, och
lika när är jag att få något af Vederbörande. Det är nu en underlig
Vederbörande. Ber jag Satur om rättvisa, så visar han mig till
Vederbörande: jo der fick jag straxt. Ber jag Bilanx om god handel och
hushållning, så hänskjuter hÉi mig till Vederbörande: der hade vi det. Ber
jag Dictys om underrättelse i ett och. annat, så hemställer han mig till
Vederbörande: herrlig förklaring! Ber jag Plejus om*slut i min klara
sak, så skall han först tala vid Vederbörande, skickar målet till hopom,
och aldrig vet jag hvar han bor eller hvar jag får det igen. Skall då April
räcka året öfver? En godhjertad man måtte likväl Vederbörande vara,
som så lånar sitt namn till alla; jag är säker att mången gör
dårskaper och skyller på Vederbörande, och mången stympare, när man af
ho-oom kräfver kunskap och besked i sin angelägenhet, straxt bortvisar folk till
Vederbörande, utan att sjelf veta hvar Vederbörande finnes eller hur
han ser ut; stackars Vederbörande! Nog får han besök, om han eljest
nånsin står till finnandes. Jag tror ock, fast jag nämnt Vederbörande i
denna missfödsel-längden, att han är oskyldig och intet rår sjelf för denna
blind-dansen. Välan! då vänder jag bladet om, och tillägger alla dem en
del af missfödsel, som ropa på Vederbörande utan till att känna
Vederbörande.
Riksens ständer, om hvilkas ynnest Argus visade
sig synnerligen angelägen och hvilkas uppkomst han
tecknade i en saga, som ej saknar syskontycke med den
sedan så berömda «Sagan om hästen», — riksens ständer
åtogo sig sjelfva, jned den inflytelse de den tiden besuto,
Malmström. I. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
