Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gndakraft med eld och pilar,
Bort, da f&r mitt lagn ej bryl
Bock, om da dig stöds vill para
Med förtjeost ocb dygd ocb tro,
Må da liksom vänskap vara
Med mig i min stilla ro.
Klagan öfver den obeständiga Iris.
Jag bör att Iris pipa
De skönsta toner ge»;
Men ack, skall jag begripa,
Att det för mig ej sker!
Du nänns en ann’ utkora,
Herdinna, till din ro.
Ack, hur jag lät mig dåra,
När jag dig gaf min tro!
Du såg mig l&nge våga
Mot dina pilar stå;
De sköna ögons låga
Fick öfver mig ej rå.
Men största hjeltar vika
För tusens löftens här.
Ack, hur kan den mig svika,
Som hållit mig så kär!
Den vår, som såg upprinna
Din kärlek alltför snällt,
Han såg den ock försvinha •
Med blomstren på vårt fält;
Men om han den vill gifva
En lifligt väderfläkt,
Månn han ej kan upplifva
Den eld hos dig är släckt?
Hjertat gör tillfyllest i kärlek.
Af solens glans och vårens väder
Vår jord bepryds med nya kläder,
Men alltid hon densamma är.
Ack, Iris, du skall fritt få skryta
Med mycket prål och färger byta,
Blott du vill alltid ha mig kär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
