Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
♦
Kom, vandringsman, att här besinna
Den falska verldens prakt och flärd;
Hvad all vår glans är mödan värd,
Kan detta stoftet dig påminna.
Förkrossa fritt vår dödas ben,
Om ej dess ljus nog för dig lyser;
Men du, som englarenhet hyser,
Kom dn och kasta första sten!
Ett par andra stycken hade Dalin förut egnat detta
fruntimmer medan hon lefde, hvilka likaledes äro
utmärkta af en viss allvarlig ömhet, som hos honom ej
var vanlig i hans adresser till unga damer. — Det andra
griftqvädet är egnadt minnet af generalen grefve Axel
Spens och förtjenar meddelas på grund af sin kortfattade
kraftfullhet:
Här hvilar med evärdlig ära
Ett hjerta, som så ärligt var,
Så käckt, så rent, att våra dar
De gamlas art der kunnat lära.
Uppriktigt i den högstes tjenst,
Åt verldens bästa det sig länte,
Sin konung det med trohet tjente,
Och tordes alltid vara svenskt.
Rubriken «Strövers» omfattar en stor mängd, till
ojemförligt största delen skämtsamma dikter, författade
vid de mest olikartade tillfällen. Det var i dessa
poemer — nästan utan undantag tillfällighetsstycken — som
Dalin utgöt sitt goda lynne under umgänget med
personer, som vunnit hans tillgifvenhet och som det derföre
roade honom att roa. Hit hörde förnämligast de unga
damerna vid hofvet och på landtherrgårdarne, der han
tidtals plägade vistas. Hans upptåg med dessa muntra
varelser synas hafva varit outfömliga, liksom deras sätt
att behandla honom ganska förtroligt och obesväradt, i
samma mån som han med mycken godmodighet upptog
allehanda små puts, som de behagade spela honom, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
