Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sitt hopp fullkomna.
På åldern först bli nöjd,
Bet är en ögnafröjd
När man skall somna.
J. G. Hallman.
m
Bland de skalder, som under förra hälften af
1700-talet väckte sin samtids uppmärksamt är Johan Gustaf
Hallman en, som äfven förtjenar efterverldens. «Hans
tid och hans kall», säger Hammarsköld, «drefvo väl
äfven honom till ett visst spel med moraliska begreppj,
och allegorien och fabeln äro också de drägter, i hvilka
hans sångmö helst uppträder, men hon är deremot
stundom utmärkt af frisk liflighet och naiva behag, liksom
hon ofta gläder läsaren med ett på de tiderna sällsynt,
öppet sinne för versifikationens betydelse, med genialisk
fyndighet i liknelser, koncinnitet i uttrycket och
nationell egentlighet i beskrifningar. — — Af hans annars
sällsynta poemer finnas i Sahlstedts samling flera, som
visserligen ingen läsare med sundt omdöme skall utan
nöje genomögna.» *)
Herdar älska sin lefnad.
Då sig naturens växande hvilar, ,
Solen i senast hösten går hän,
Häftiga stormväders susande ilar
Skaka de brandgula löfven af trän;
Uppå de dukade borden framkommer
Mognaste frukt
Efter de blommor, som löfgröna sommar
Spridde sin lukt.
Sedan de herdar med vallspel och qväden
Drifvit sin’ hjordar ur vinterkall skog,
Slagit ihop sina hyddor af bräden,
*) Hammarsköld, sid. 217.
Malmström. /.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
