Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Camilla, i afseende på fantasiens saftighet, mjukhet och
oskuld, språkets renhet, smidighet och outsägliga
välljud den skönaste idyll, som svenska litteraturen eger.
Man får under denna svenska idyll ej föreställa sig ett
nordiskt landskap, befolkadt af naturens enkla barn, som,
klädde i fårpelsar, tala landtbygdens konstlösa språk, ej
heller ett det l7:de seklets herdestycke, der herdinnor,
klädda i siden med blomsterprydda stafvar, valla sina
får, uppvaktade af förklädda prinsar; — Atis och
Camilla skildrar ett arkadiskt landskap med lundar af
lager och myrten, som befolkas af gudar, med stränder
badade af blåa sommarvågor, som spegla det antika
templets pelarrader, ett landskap, hvars figurer äro
gudar eller gudars likar: — Dianas höga prestinna, med
kärlek sökt af en ung lejonjägare, de älskandes
pröf-ningar och slutliga förening, äro diktens hufvudämne.
I de Arkadska fält, långt från de stolta städer,
Der nöjet säljes bort för ärelystnans väder,
Uti en ljuflig trakt, dit oskuld lyckan drar,
Der glädje, frid och lugn ses fasta henne qvar;
Der strömmar kröka sig i blomsterrika dalar,
Der allt af kärlek rörs, och allt om kärlek talar:
I denna sälla bygd Camilla lifvet njöt, I
Hon född och uppfödd var i menlöshetens sköt.
Vår sol, som i sitt lopp naturens fägring målar,
Har aldrig förr så skönt fått råka med dess strålar.
Behagligheten sjelf dess hela teckning drog.
Uti sitt gudaverk en vällust himlen tog;
Och dygden ville sjelf Camillas skapnad söka,
Att mera älskad bli och så sin dyrkan öka.
Hon till Dianas tjenst från födseln offrad var;
Och i sin lugna själ hon hennes lagar bar.
Uti gudinnans lund hon lifvets vår förnötte,
Och i en lycklig frid dess rena rökverk skötte.
Den nnga Doris der dess vän och sällskap var:
Dn ljufva vänskap, du, som själar sammandrar,
Som dessa unga bröst med oskulds band förenar,
De hjertan som du rör, du helgar och dn renar 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
