Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nar solen upp nr böljan rinner
Ur morgonrodnan8 armar skild,
Hon näsets gröna ndde finner
Som möter hennes ljufva bild.
När i sin höjd hon ljuset breder,
Hon vårt förtjusta öga leder
Omkring en rik och vidsträckt bygd;
Och när hon skrider ner i vester
Vårt öga på den hydda faster,
Som bjnder oss i nattens skygd.
i
På näset öfver fält och hagar
Har berget rest sin stolta topp,
Der än jag sef hvar hnnden jagar
Och tröttar haren i sitt lopp;
An ögat sig i dalen sänker,
Som en förbuden syn mig skänker:
En nymf af sina systrar följd
Har afklädt der sin hvita slöja,
Och går att sig vid stranden löja,
Af ljumma vågor kärligt höljd.
Hvem har val sminket så förblindat,
Att han ej edra rosor ser,
Och åt ett hår i valkar lindadt
För flädrars glans ej priset ger?
Må konsten bleka kinder iärga;
Men J, som gån att gräset berga,
Som för vår hand har fallit ner,
Och sommams glada högtid sira,
Naturen tillhör att er fira
Och nöjet blott att måla er.
Sommarqvädet slutar med en vacker poetisk
hyllning åt den nyss aflidne skalden Creutz’ minne. Han
hade i sin ungdom mer än en-gång i sin väns sällskap
besökt Skenäs, hvars fägring han med sitt öppna
natursinne högt älskade:
Här var det, här! i dessa parker,
Der fordom Creutz har ställt sitt lopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
