- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
392

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligare öde än det behöft underkasta sig; den andas
öfver allt ett manligt vemod, som drager tysta men djupa
suckar mellan hvarje rad, hvilka tränga långt
innerligare till fosterlandsvännens hjerta än de mest
patheti-ska deklamationer.

«Genom freden», säga författarne, «har riket mistat en stark förmur
och en rik spisekammare, frukten af våra förfäders arbete och blod.
Deremot äro våra grannars krafter förökta, och för den mäktigaste af dem
vägen öppnad till våra sjökanter. Man vill för öfrigt nu så mycket mindre
sig högt och mycket beklaga, som derigenom ej annat skulle vinnas än
za-rens misstankar. Till förekommande deraf har man icke allenast meddelat
ständernas bekräftelse på freden, utån ock funnit rådligt att mot ryska
hofvet förklara all vänskap och böjelse till närmare förtrolighet; och anser man
säkrast att dermed fortfara, såvida rikets heder och säkerhet det tillstädja,
intill dess någon blidare sakernas beskaffenhet sig framter. Att utforska
orsaken till våra olyckor skulle blifva så vidlyftigt som onödigt. Tordes
man röra vid framfarna regeringar, finge man till äfventyrs skäl till
klagan, dels att välsignelsen bortvikit med rättvisan, dels att
förvägen egensinnighet fört verket i djupare villervalla och
förderf än att det med menniskohand och förnuft kunnat
bringas till rätta igen. Efter hög9ts. hans maj.ts dödliga frånfälle i Norge
hade varit Önskligt att man icke låtit modet straxt falla, utan att det
blifvit af sorg och kärlek skärpt till hämd och mandom. Man bör ej tro att
hågen felats, om medlen varit i beredskap. Skulle ock bristen deraf varit
en kappa för någon statsraison, så ursäktas ändå denna af
omöjligheten att -utföra hvad som var påbegyndt. Äfvenså låter det sig undskylla,
om, under liknelse till fördel af söndring mellan våra fiender, man kanske
syftat på någon större nytta af den enas medhåll än den andras. Eljest
skulle tyckas att man kunnat nyttja osämjan dem emellan till någon större
fördel. Efter sunda politiken söker man först afvända den närmaste och
största faran. Den sågo vi ock handgripligen oss öfverhänga i zaren, som
beviste sin öfvermakt med trots, eld och förhärjande. När man jemförde
hans tillstånd med vårt, gaf sjelfva sakens beskaffenhet nogsamt den
säkraste vägen vid handen. För det som då till honom blifvit afstådt kunde
man snarare göra sig något hopp att vid en lycklig ändring vinna
ersättning, än för de landstycken, som på tyska botten afträddes. Genom
sammansättning eller förlikning med zaren hade visserligen vår förlust kunnat
modereras, då han eljest för vår freds skull med England ej eftergaf en
fotsbredd land, utan tvärtom vann mera än han eljest tänkt undfå. Men
såsom skälen mot och med blifvit i rådet öfvervägade och meningen
utfallit för fredens ingående med England förr än med zaren, så bör man mer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free