Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Något mera kan jag förstå mig på en annan tryckt afhandling som kallas:
«Kort undersökning om vattnets natur och egenskaper med hvad mera som
derutaf slutas kan, uppå en god väns anmodan i hastighet uppsatt af
Gunnar Blå», hvari vår grefve väl bevisar att af alla drycker ingen är
helso-sammare än vatten, men att ock derjemte det är en stor skillnad mellan
vatten och vatten. Han undersöker dem alltså genom kemiska operationer
och visar huru de klaraste vatten, som man eljest skulle hålla före vara
fria från allt främmande väsende, kunna innehålla en betydlig mängd af
både salter och terrestra delar, samt drager deraf, såsom ktinnig i den
högre filosofien och merkurialiska visheten, besynnerliga reflexioner och
slutsatser. — Och nu, af allt detta sluta vi således billigt, att vår grefve
måste hafva besutit större insigter uti många naturens förborgade ämnen
än andra lärda hinna till, fast han sjelf i sin egenhändiga minnesskrift
bekänner att alla vetenskaper äro ej annat än gissning och fåfänga, förutan
den enda, som leder till kunskap och vördnad för Skaparens godhet och ära.»
Grefve Bonde har äfven utgifvit anteckningar
rörande Carl XI:s regering, efter sin faders samlingar.
Ett utdrag deraf är infördt i Loenboms Historiska
Märkvärdigheter, 4:de del. (Schönberg, Hist. Bref, II: 243).
Grefve Bonde tog sitt inträde i
Vetenskaps-akade-mien den 23 Juli 1748 med ett tal om «Vetenskapernas
Fortplantning». Man kan ej annat än förvånas öfver
den visserligen högst okritiska, men ofantliga lärdom,
som detta inträdestal, jemfördt med författarens öfriga
skrifter, förråder. I hufvudsaken kommer talaren till det
resultat, att fornverlden varit i besittning af långt större
kunskaper om naturens hemligheter än senare slägter.
Han stödjer sig på Gamla Testamentet, hvilket han
fattar efter bokstafven såsom en urkund af full historisk
tillförlitlighet, och hans resonemang är följande*):
«Jag har den tanken, att ehuru första menniskans stora fullkomlighet
blandades genom fallet med allt mörker om dess eviga behåll, hos henne
likväl lemnades ett medskapadt högt vishets ämne om alla timmeliga ting:
så visst som menniskotal och alla tings utgrundning och nämnande, hvart
efter sin art, ändå blefvo qvar, och en alldeles förkastad Satan tros ännu
vara naturkunnig.
*) Bonde, Inträdes-Tal i Vetenskaps-akademien, sid. 4. Stockh. 1764.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
