Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stoderna af antediluviansk vishet, menar han, hafva
ytterligare gått förlorade genom de stora bibliothekernas
förstöring genom Romare och Saracener. — Om våra egna
fäders öfverlägsna vishet yttrar han:
«Ser jag på mitt kära fädernesland, dit ock en gren, icke långt från
första 8tammen, delaSe sig, så finner jag ett ganska gammalt, men ett
från allt gammalt ntplundradt bo, så att jag föga vet tala något visst om
egna förfäders stora fregd. Bet vet jag att en verldens skräck här bott i
gamla tider; tror ock att före den tiden Guds sanna dyrkan bär haft sitt
hemvist, och att runeskriften, mera behändig än Egyptiernas och
Kinesernas hieroglyfer, som blifvit af våra stamfäder ristad, må med ära bära
namnet af Noachs ålderdomsstaf, på hvilken de äldsta hebreiska bokstäfver
med deras allra enfaldigaste mynder äro ristade, alldeles lika med de äldsta
joniska bokstäfver, dem Spon och Montfaucon uppgifvit.»
Våra äldsta run-urkunder, belysande vår äldsta
historia, menar grefven, hafva afsigtligen blifvit förstörda
af Roms «munkar och utskickade», vidare tillfälligtvis
genom branden i Upsala tempel, som äfven skulle hafva
innehållit ett bibliothek, och hvad som ännu kunde
återstå af fädrens vishet, fördes ur landet af S:t Brita och
Johannes Magnus, till dess, säger han, drottning
Christina tog med sig «liksom sista stoftet deraf)).
Bättre än i sina astrologiska och alkemistiska
hugskott och sina Rudbeckianska spekulationer öfver
menniskoslägtets första Eden, förmådde grefve Bonde
använda sina vidsträckta kunskaper och sin mångsidiga
bildning, när han fattade fotfäste på rent historisk grund.
I sitt vigtigaste arbete «Sverge under Ulrika Eleonora
och Fredrik I» — en af våra förnämsta urkunder till
den tidens historia — visar sig grefve Bonde såsom en
djupsinnig, sakkunnig och — så vidt man under en
partitid kan vara det — opartisk betraktare af sin
samtids händelser, «quorum ipse pars magna fuit». Han
författade denna skrift under den period af sin lefnad,
hvilken han efter sin utgång från riksrådsembetet år
Malmström. I. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
