Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ämnen, likväl sällan försummar tillfället att äfven orda
litet om sig sjelf:
«Riksens församlade ständer hafva efter mångfaldiga mig gifna huld*
hetsprof, som aldrig utur mitt tacksamma hjerta kunna utplånas, omsider
benäget samtyckt till min hos Deras Kongl. Majestäter längst sedan i
underdånighet anmälta enträgna begäran att blifva från guvernörskapet hos E. K. HL
entledigad. E. K. H., som i allting så upplyst och redeliga dömer, vet
nogsamt, det min åstundan att gå utur tjensten ej har sin upprinnelse af
någon obekymmersamhet om Dess dyra välfärd. Af allt hvad i verlden är,
ligger den mig högst, på sinnet. Icke kringföres jag heller af flyktighet:
jag fikar nu mera efter intet jordiskt ombyte, utan väntar, tyst och
beredd, endast på den förvandling, som mig med alla menniskor gemensam
är. — Men, min högstälskade prins, alltsom E. K. H. växer och nalkas
sina manliga år, så krymper jag ihop och blifver barn: vördnad och
anständighet fordra, att jag ej omsider måtte betunga E. K. H. med ett
drygt guvemörskap för en gammal guvernör.–-Skuggan af ett träd
med gulnade och halfvissnade blad kan ej uppfriska en ung, rask och
modig prins, af hvars ädelmod jag dock väntar det milda vittnesbörd, att
samma gamla träd under sin grönskande tid ej varit alldeles onyttigt. —
Jag är väl ej ibland de gråhåriga, om hvilka det heter: »Plerisque senibus
senectus sic odiosa est, ut onus se iEtna gravius dicant sus t i nere».
Dåraktigt vore ock att undra, det jag gammal vorden är, sedan jag länge
lef-vat; och otacksamt är af dem gjordt, som sig öfver sina år besvära, sedan
de sina flesta dagar nött under önskan att till en hög ålderdom hinna.
Men som en samvets-heder bekänner jag, att min tyngsta ålderdomsbörda
har varit den ständiga fruktan jag lefvat uti, att ej uti E. K. H:s tycke
värdigt nog kunna med skumma ögon utreda alla nya ämnen, som dagligen
E. K. H:s lärj ungahåg sysselsätta. — E. &. H:s välsignade hand är nu
utur min lagd i en min väns hand, som, med mig lika brinnande i nit,
men af yngre år, stadigare krafter och hvassare förståndshåfvor, fast bättre
hinner följa E. K. H:s förundransvärda framsteg. — — — — — —
Tiden är nu inne, på hvilken E. K. H. sjelf lärer finna sig böra med
allvar lära den aldrig tillfyllest lärda regeringskonsten. — E. K. H. ransake
nogast historierna, och välje såsom enda gunstlingar, hvilka en konung
utan misstycke och-påtal hafva kan, de dygder, som menniskor bäst pryda.
— E. K. H. utlete bland regenter de gudfruktigaste, de ömmaste, de
rättrådigaste, de frimodigaste, skumme bort deras fel och forme sig af deras
herrliga egenskaper en bild till efterföljd. — E. K. H. hägne fria konster
och vete hvad han hägnar. — E. K. H. vare öm om undersåtarnes ro, och
befrämje den, när så omtränger, med , väpnad arm. Rikets hjeltar och
stridsmän vare Eder och J dem värdig! — Den öfver hjeltar befäl eger,
måste sjelf vara en hjelte..— Hvar man uti riket igenkänne uti E. K. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
