Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han ett fält, der han i älskvärd dager kunde framställa
sitt blyga, svaga, fredliga fromhetslif.
Onekligen eger Mörk mycket af det
kristligt-ro-mantiska doft, som gjorde honom dyrbar för den
romantiska skolans konstdomare. Hans Adalrik och Göthilda,
redan genom sitt fosterländska sceneri anslående en väl
berättigad sympathetisk sträng hos besagda skola,
hopar äfventyr på äfventyr utan synnerligt sammanhang,
derigenom påminnande om medeltidens romaner. Hans
Thecla står på helt och hållet kristligt-romantisk grund,
stöder sig på en medeltidslegend, och är full af
uppenbarelser och underverk. Händelsernas sammanhang är
här likväl strängare, plananläggningen bättre,
karakte-rerna mera åskådliga, ehuru stilen ännu är vidtsväfvande
och det didaktiska syftet det öfvervägande. Denna
roman är dock utan tvifvel Mörks bästa arbete, likasom
den bär den skarpaste färgen af romantik så väl genom
sin allmänna, något katholska tendens, som genom det
tidehvarf den behandlar, och de källor den begagnar.
En stor förtjenst eger Mörk, väl icke framför men
i jemnbredd med sina utmärktare samtida, nemligen den
prosaiska stilens och språkets. Enstaka skildringar och
episoder i hans romaner läser man på grund af
framställningens renhet och skönhet ännu i dag med välbehag, i
trots af målningens långsläpighet Jag vill meddela
några profstycken så väl ur Adalrik och Göthilda, som
ur Thecla. Se här en teckning af Sverge ur första
delen af Adalrik och Göthilda:
«Man har missberyktat Norden såsom det uslaste land under solen och
såsom en medelpunkt, dit de villaste hjertan i verlden sig samlat hade.
Det är visst: bratta klippor och spetsiga klyftor, hvilka betäckas af skogar,
som gömma sina skatar bland skyarne, göra utsigten af somliga orter har
skelig. Tjocka skogar, hvarest träden äro lika gamla ’med verlden och stå
med sina lummiga qvistar snärjda kring hvarandra, gömma i sina snåren de
villaste djur. Der mumlar en björn. Der gnisslar ett vildsvin. Der
springer en lo. Men drakar och gripar, som äro en skräck i främmandes mun;
finnas der inga, utan de stolta kämpar, som tukta sina trolösa grannar, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
