Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gräfva, leret samla, teglen slå, dem bränna, kalken tillreda, väggarse
uppmura, huset täcka, inredet snickra, fönstren förfärdiga och allt förse skulle.
— En skulle näppeligen allena styra ett örlogsskepp öfver det brusande och
stormande hafvet till Ostindien. — En soldat i sender skulle svårligen
öf-vervinna land och rike. — En allena ej styra land och rike, om han sjelf
allt regera skulle; men allt detta göra flera med samlad hand och kraft
lätteligen. — Ett bi skulle ej göra menniskan så stor nytta med vax och
honung, som när flera arbeta tillsammanå. — En silkesmask skulle ej gifva
någon klädning, men flera lätt. — Så är det ock med allt i hela naturen,
i alla konster och vetenskaper, att då något dråpligt och stort skall
åstadkommas, måste det ske med mångas tillhjelp. Huru många tusende måste
ej arbeta att göra en konung mäktig, ett land lyckligt och en nation stor?
Alla vetenskaper hafva upparbetats med fleras svett, som ock hastigast
kommit upp, då fleras krafter tillika vältat stenen. Häraf Mechanici hafva för
en lag: Vires unitse fortius agunt» *).
Linnés stil är det naturliga snillets: inga spår af
konst, af öfverläggning eller arbete. Man finner deri
snarare den otvungna konversationens än det skrifna
ordets vältalighet. Den är i förundransvärd grad ledig,
saftfull och fantasirik. Dess naivitet är stundom så
stor, att man måste skratta deråt såsom åt ett barns.
Så* heter det på ett annat ställe i samma tal, der han
ordar om försynens underbara ekonomi i insekternas
fortplantning:
«Ser på träden, huru ock de hafva sina egna löss: på alträdet se vi
hela grenarne täckta med ett hvitt fl an eller ull; men då vi nogare betrakta
är det idel insekter, med ludna lurfviga stora hvita svansar, medelst hvilka
de sig betäcka att fåglarne ej må äta upp dem. I England flck jag en hop
rara träd från Amerika: då jag seglade derifrån till Holland fann jag på
det ena trädet en sällsam lus, hvars make jag aldrig tillföreue sett; jag
bevarade henne från kölden och vädret: hon fördes med träden i Clifforts
orangeri, der (hon) förvarades af mig såsom en raritet; men efter några
veckor, och förr än jag visste ett ord af, hade hon förökt sig öfver hela
vjnterhuset; besmittade sedan genom träns öfverstyrsel Amsterdams
ochLey-dens botaniska trädgårdar, med många andra» **).
’) C. Linnaei Tal om Märkvärdigheter uti Insekterna. Stockholm 1739.
Sid. 3 ff.
") Anf. st., pag. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
