Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommer försigtighet; af ett moget vett kommer en kallsinnig blod, som icke
gaser öfver i lycka eller olycka. — Vid betraktande af alla de egenskaper,
som höra till en krigsman, måste man stanna dervid, att en anförare måste
födas till soldat och sedan urskiljas från de andra. — Med födelsen måste
vi vara nöjda, sådan som nftturen tillämnat honom: vi kunna icke alstra
hvad slags ämne vi behaga; men vi kunna urskilja dem, sedan de äro
fram-bragta i dagsljuset. Ett folk, som förbehållit sig den makten att göra sin
egen lag, har ock myndighet nog att tillämna sina egna anförare, sådana
som genom obefläckade samveten äro värda att anföra ett tappert folk, och
hvilka genom förvärfvad vetenskap och erfarenhet kunna ge detta folk
tillfälle att visa det deras blod rinner från tappra förfäder. — Vi som hafva
den äran att kalla oss fria svenskar, låtom oss ransaka våra historier: vi
lära finna att våra gränser, vår makt och myndighet icke haft sin tillväxt
genom andra medel än genom en svensk tapperhet, förstärkt med
vetenskap och erfarenhet: värjati är den som satt oss i jemnvigt med de
mäktigaste folkslag, och det är ännu den som skall bibehålla vår gamla
myndighet: allt ombyte är farligt. Vi uppodla icke våra länders råämnen för
att låta vår gamla heder rostas, utan för att ge värjan makt och eftertryck
när hon behöfves. Låtom oss ock betrakta vår tid och straxt^begynna
uppfostra våra efterkommande till förnuftiga soldater, på det vi med tiden icke
må blifva tvungna att ge främmande den makt och myndighet, som alltid
grönskat i svenska händer. — Sålunda hafva vi betraktat de egenskaper,
som höra till en soldat: nu vilja vi ögna på sättet att förvärfva dem. Ära
vare våra fäder, som skaffat oss namn af tappert folk: de ha med
värjan i hand tillryckt oss denna egendom; hvar och en tid har ökat honom;
vår skyldighet blir då att bibehållan. Frågan blir: på hvad sätt? — Jag
tillstår det är en djerf fråga, huru ett krigkärt folk skall lära slåss? Men
frågan är icke så orimlig; vi veta att de stridbaraste folk med tiden blifvit
spakfärdiga som lindebarn. Må (månne) Grekland icke kan visas oss för
exempel? Skola icke fotspåren förskräcka oss? — Må någon har orsak att
tro, det vetenskap och erfarenhet vinnes så snart, som handgreppen vinnas
med musköten eller kanonen? Må icke snarare våra förfäder hafva genom
uppfostran tillämnat soldaten ? Låtom oss så göra med, men låtom oss icke
begynna härfvan på galen ända. — Fåfängt dröjer man till 15 och 20 år,
innan föräldrarne se sina barns böjelser till soldat eller annat stillare
lef-verne; det synes snarare: en frisk, stark och modig pilt, som älskar
soldaten, som tycker om paraden, som exercerar hvar fritimma, med mera: må
icke han är född till soldat? Må man ock icke i tid bör begynna
uppfostra honom härtill? En sådan måste under Sjelfva barnaåren vänjas vid
arbete , så att han tycker sig ledas när han ingenting har att göra: att springa
ledig utan ändamål kring alla backar gör begynnelsen till en lathund. Tälja,
bygga små hus, qvarnar, broar etc. roar barahågen och sysselsätter sinnet;
om barn då vänjas att först tota efter det simplaste och sedan efter det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
