Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sufflciens (att jag så må tala) och gör inom sitt lilla samhälle allting sjelf,
hvad till föda, kläder och hnsgeråd fordras. —En sådan näringarnes
blandning åstadkommer flera hinder i den allmänna hushållningen, än jag hinner
uppräkna: för flit och idoghet är då ingen annan uppmuntran än att vinna
en tarflig föda; ganska få hinna till någon välmåga; deraf sker att
giftermål blifva sparsamma och senfärdiga: fattigdomen hindrar barnens rätta
skötsel, så att större delen dör bort innan de rätt få veta att de lefva;
nöden tvingar mången till utflyttning, när födan tryter i hembygden. Af
samma grund följer ock ostridigt, att arbetshjelpen blifver långt otillräckligare:
huru många nyttiga ämnen trampas icke under fotterna af okunnighet eller
i brist på tillfälle att nyttja dem till egen och allmän båtnad ? Huru många
lediga stunder löpa icke fåfängt förbi, som kunde bättre användas, om
idogheteu blefve uppmuntrad genom skälig vinning? Huru mycken
tidsspillan sker icke på ofullkomliga slöjder och husväfnader? Huru
mångdubbelt kunde icke deremot den utgiften ersättas, hvilken landtmannen kostar
på färdiga tillverkningars köpande från städerna, om dessa behöfde hans
varor och betalte honom den mödan, hvilken han kunde vända på jordens
förbättring? Huru många dagsverken förloras icke genom hållskjuts och
föga lönande resor till städerna? Huru många tusen menniskor gå icke
sysslolösa, och huru många arbetsföra tiggare stryka icke gatorna omkring,
sig sjelfvom och androm till last, änskönt allestädes klagas öfver brist på
nödvändiga gemingsmän i alla näringar?» *).
Härmed har jag meddelat mina åhörare ett
ungefärligt begrepp om det stilistiska föredraget inom de
praktiska vetenskaperna under denna period. Andra, och
kanske äfven bättre exempel hafva kunnat väljas, men
jag har ej gifvit mig tid till en noggrannare
undersökning på ett område, som egentligen är mig främmande.
Emedlertid bör man ej fatta den föreställningen att de
vetenskapsmän, som jag nu citerat, äro dé, som ega den
högsta stilistiska förtjensten: jemnhögt med dem stå
otvifvelaktigt en Wargentin, en Wilcke, en Bergman,
kanske äfven ännu andra, hvilkas namn jag för
ögonblicket ej erinrar mig. En stor förtjenst är gemensam
for den tidens alla strängare vetenskapsidkare, nemligen
bemödandet att på ett klart och korrekt språk
popularisera sina vetenskapers resultater och tillämpa dem för
*) Kruger, anf. st... pag 26 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
