Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pas vid öppna dörrar, store män, beskyddare eller idkare af vetenskaper och
fria konster, hedras ’äfven efter döden m^d minnesmärken bredvid deras
konungars grifter: staden äfven så fredad och säker utan beväpnad makt som
S. James palats med sitt garde: lif och rörelse med ordning i allt–.
Med få ord: den större och sundare delen af denna nation förekom honom
i tänkesätt högsinnad, i seder allvarsam, i flera afseenden egenkär, som ett
fritt och mäktigt folk, med öfvertygelse om sin rätt och styrka, naturligen
bör vara.»
Från England gick Ihre öfver till Frankrike. De
lärda., med hvilka han här företrädesvis sökte umgänge,
voro Montfaucon, Sallier, Soucier, Martin, Ramsay. Då
vadande svenske ministern i Paris, baron Gedda, sökte
fästa honom vid legationen, men förgäfves. På
hemvägen besökte han Berlin och Köpenhamn. På sistnämnda
ställe togo i synnerhet de forn-nordiska manuskripterna
hans uppmärksamhet i anspråk. Der gjorde han äfven
bekantskap med Langebek.
Efter treårig vistelse utrikes återkom Ihre till
Upsala år 1733. Han var nu 26 år gammal. Ej långt
efter sin hemkomst blef han utnämnd till sekreterare i
Vetenskaps-societeten, erhöll 1734 venia docendi och
förordnades följande år af universitetets då varande
kansler, grefve Cronhjelm, till vice bibliothekarie. Ar 1737
befordrades han till Poéseos professor efter sin fordna
lärare Beronius, som nu öfvergick till theologiska
fakulteten. Huru han uppfattade denna sin nya befattning,
kan man döma af hans egna ord i ett af hans
program-mer. Han framställde der den latinska vitterhetens
utöfning om icke så urmodig i norden som annorstädes,
likväl i märkligt aftagande: «hon hade», sade han, «en
Yoltaires smak och stickande penna emot sig m. m.
Men också är det egentligen icke för att lära sin
disci-pel göra vers, som en upplyst lärare sätter honom
Vir-gilius och Horatius i handen, ej heller för språket allena,
utan för den konsten, som alltid behåller sitt värde bland
vittert folk, att imitera deras precision i tankar och
uttryck». Kort derefter blef den Skytteanska professionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
