Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som «för mycket gynnande förnuftets bruk i trones
hemligheter». Universitetet kände sig häraf utmanadt:
akademiens rektor upptog saken i ett program år 1745 på
ett sätt, som föranlät prosten Moselius att försvara sin
gjorda anmärkning. Hans biskop doktor Lundius kände
sig äfven uppfordrad att deltaga i striden. Han icke
allenast skref en särskild afhandling «Vindiciae gratise
Evangelicae, patronis naturae oppositae», utan, ej nöjd att
hålla sig inom den lärda skriftvexlingens fält, fann han
också, såsom en äkta prelat, för godt att gå till kongl.
maj:t med besvär öfver rektors skrift, «hvilken
an-gafs såsom censurerande stiftets göromål och
innehållande, efter hans mening, sådana satser, som, i fall de
finge vid akademierna läras och utspridas, skola införa
oredor både i församlingen och regeringen». Nu
infordrades från alla håll förklaringar. Theol. fakulteten
i Upsala, som hittills hållit sig stilla i afseende på
rektors program, slöt nu theologiskt förbund med de
hög-vördiga i Strengnäs och af lät ett ogillande betänkande,
hvilket Ihre i sin försvarsskrift sökte vederlägga. Denna
Ihres skrift har sina ganska uddiga ställen. «Fakulteten»,
säger han, «skulle svårligen kunna bevisa honom någon
villfarelse, om den ock toge den besynnerliga skriften
till hjelp, som under namn af Vindicice Evangelicce etc.
nyligen utkommit och, sin auktor till last, kringdelas»;
— och till akademiens kansler skrifver han:
«Nådige herre, jag läser eloquentien, politiken och staterna (statistiken)
med hvad dertill hörer: till att blifva kättare, hafver jag hvarken nog geni
eller nog dumhet, än mindre nog ond vilja: som jag ock gerna vill
för-skrifva mig, att aldrig någon tid blanda mig i theologien, allenast mig
deraf så mycket afstås, som till min enskilda andakt och förkofran i
kristendomen tjena kan. Vidare har jag aldrig ämnat att gå. Hvad jag
slutligen önskar och hvartill jag med djupaste vördnad och tillförsigt utbeder
mig eders ezcellenses bemedling, är att jag måtte, ledig från slikt
ohyggligt bekymmer, få använda mig uppå publico nyttigare och mig behagligare
göromål, än dem en slik vidlyftighet af sig föda kan. Jag beder det så
mycket enträgnare, som jag hafver att göra med mina embetsbröder, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
