Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— I Vitterhets-akademiens Handlingar finnes af Berch
hans inträdestal och ett minnestal öfver rifsrådet, grefve
Gustaf Bonde. Det förra af dessa hölls den 13 Mars
1754, såsom vanligt inför drottning Lovisa Ulrika, och
innehåller bland annat följande:
«Om drottning Christina på sin tid likaledes anställde ett sammanträde
af vittra män har på slottet, så voro de dock utlänningar. Eders kongL
maj:t, som förklarat sitt hjerta vara alldeles svenskt, har kallat svenska män
till sig. Den vältalighet och skaldekonst, som har uppväller, de fornsagor,
som här undersökas, lända till Sveriges heder: sättet att granska torde med
tiden upptäcka många lyckliga snillen; ej annorledes än en förståndig
bergsman igenkänner en ädel sten, som genom slipande kan få ett stost värde,
när den okunniga hopen går honom förbi såsom obrukbar. — Hvad här
handlas, förtjenar det allmännas högaktning, och derföre uppväxer hos mig
någon misstanka, när en delenvist yrkar på de djupsinnigare lardomsstycken;
om himlaloppet, naturkunnigheten, läran om andar och flera delar af
verlds-lig vishet, allesammans fulla med svåra knutar att upplösa, men derjemte
anser prydliga vetenskaper såsom lagen för svaga hjernor: att de sjelfva,
som så brösta sig, torde hafva en svag insigt uti deras högmål, och ännu
icke hunnit så långt att de funnit huru alla vetenskaper, ursprungna af
samma moder, den himla visheten, räcka hvarandra handen. Huru måste icke
sådana personer vidgå, att vältalighet eller ord, som de kalla skal, likväl
hafva från förruttnelse förvarat deras äldsta lärdomskärnor? Många voro
hos greker eller romare ansedda såsom djupsinniga ransakare uti vishetens
innersta gömmor, hvilkas skrifter och nästan deras namn äro förgångna,
när andra, som tillika beflitat sig om ett tydligt skrifsätt, äro och blifva
odödliga på jorden» *).
«Berch8 vitterhet», skrifver Wieselgren,
«uppenba-rades mest i förslag till inskrifter, som berömmas för
god smak och mästerlig urskiljning. Som numismatiker
kräfver Berch varsamhet, särdeles för äldre tider, äfven
der han förkastar. Ur språkets synpunkt må anmärkas
att «han8 skäl», enligt Hildebrands anmärkning, «äro så
halfva och vacklande, att man ej rätt kan afgöra
hvilken mening författaren sjelf hyllar». I sina muntliga
föreläsningar i historien, om man så vill kalla hans
konversation, var han skarp emot adel i allmänhet och Hat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
