Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverseende af vederbörande fakulteter och konsistorier,
innan de till censor öfverlemnades och förbehöll
akademierna akademiska skrifters granskning och tryckning.
— Man kan lätt inse huru inskränkt och underkastad
våld tryckfriheten måste hafva varit endast genom den
form, som fordrade, att innan skrifter fingo tryckas, de
förut skulle genomläsas af censor och erhålla
kansli-kollegii bifall, hvilket, så vida det skulle tjena till
något, väl också borde grunda sig på genomläsning. Detta
stadgande måste blifva så mycket mera tryckande som
ingen tid, inom hvilken denna genomläsning skulle vara
gjord och detta bifall vara afgifvet eller vägradt, var af
författningen bestämd.
Ordet «anstötligt» lemnade också en förträfflig och
icke obegagnad anledning att aåsom «smädeskrift»
förbjuda hvarje i annan anda än det rådande systemets
författad skrift. Det häqde till och med, att skrifter af
alldeles motsatt syftning blefvo på olika tider såsom
smädeskrifter af bödeln uppbrända, allt eftersom det ena
eller andra partiet herrskade i rådet. Äfven af
ständerna sjelfva och deras kommissioner anbefalltes
omedelbart dylika autodaféer. Att tillämpningen äfven sträckte
sig till skrifter i ekonomiska ämnen, må följande
exempel anföras. Backmansson, sedermera kommers-rådet
Nordencranz, begärde 1724 tillstånd att få trycka ett
arbete kalladt «Arcana Oeconomiae et Commercii», der han
i ett kapitel yttrade sig önska en större tryckfrihet, och
i ett annat klandrade ett beviljadt privilegium för
saltsjude-riers inrättande af engelsk saltsten. Sedan han i tre år
på allt sätt af censor (Rosenadler) och kansli-kollegium
mött hinder för tryckningen af sitt arbete, vände han
sig 1727 till riksens ständer, som efter förutgående
pröfning af ekonomi- och kommers-deputationen biföll
tryckningen. Det Oaktadt mötte den nya hinder å
censors och kollegii sida, och först år 1731 kunde
författaren låta sin skrift af trycket utkomma, sedan han likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
