Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Älskog plägar snart omvända
Lnst och fröjd till sorgelig ända:
För litet löje och kike-låt
Gifver hon långsam sorg och gråt.
En liten glädje i älskog är,
Medan man fruktan för alla bär:
Hvar timma dör man i älskogs nöd
Och blifver dock ej med allo död.
Pyrame, vill du min broder vara,
Detta narri måste du låta fara.
Haf ett redeligt mod och sinne,
Låt dig ej så lös befinna.
Pyramus.
Ja, Felix, du talar väl;
Ditt tal kan väl ha sitt skäl.
Men det går så gemenlig till,
Att hvar man god råd gifva vill
När han sjelf lefver karsk och sund.
Jag har ock väl lefvat den stund,
Att jag haf tort svära uppå
Jag skulle ej sådana tankar få.
Nu har det modet fått en ända:
Gudarne kunna snart omvända,
När de vilja, en menniskas sinne;
Det kan jag väl hos mig förnimma.
Felix.
Jag orkar ej höra sådana ord:
Ditt lösa sinne hafver det gjort.
Tag exempel af märklige män
Och vänd med sådan flärd igen.
Pyramus.
Ditt samvet skall mitt vittne vara:
Jag plägar ej med flärder fara.
Märklige män finner man ock,
Som älskog hafva brukat nog:
Julius, Alexander och Hannibal,
Som voro stadde i höga kall.
Felix.
Ja, käre broder, hvad ^jelper det?
Krigsmän bruka krigsmäns sed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
