Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enterfelt. Baron Stadig håller som bäst på att fria till
den unga frun:
Fru Lotfa. Erinra er, baron Stadig, att J heter Stadig och jag
Enterfelt, att J är af en gammal och jag af en ung familj.
Baron Stadig. Jag erinrar mig, min sköna fru, att ni är af samma
stånd som jag, och att en rätt så stor kung, ja kanske större, upphöjt er
far dertill, som den, hvilken benådat min familj dermed; jag vet ock, att
ingen utan sidvördnad för öfverheten, som är all heders kalla, kan göra en
skillnad mellan dessa och de förra tiders familjer. Hade alla tiders
konungar här i Sverige lika magt att benåda deras undersåtare med hedersstånd,
så kunna ock alla tiders familjer ej vara i olika anseende, utan att man
tillika vill sätta ett större värde på den ena konungen än på den andra,
hvilket vore en äfventyrlig förmätenhet. Det torde fuller så vara, att en
eller annan kommit till denna förmån utan särdeles förtjenster, hvilket
åtminstone icke händt vår hederlige gode gubbe, er far; men hur kunna vi
vara försäkrade om att intet sådant äfven i fordna tider sig tilldragit? Min
tanke är, skönaste fru Lotta, att när öfverheten med sin höga hand
bekräftat någons hedersstånd, i samma ögonblick allt det framfarna bör
glömmas och allenast den nye riddersmannens och dess efterkommandes följande
uppförande, mandom och trohet göra dem mer eller mindre hedrade ibland
oss; ja, min vackra fru, en väl och till rikets tjenst anlagd ungdom, ett
redligt, uppriktigt och tappert väsende, ett vänligt och nöjsamt umgänge,
jemte en oföränderlig kärlek för fäderneslandet, trohet och lydnad för
öfverheten, gör i mitt tycke en fullkomligare adelsman än hundrade tusen anor.
Den trägna ansökning, som jag nu ock gör hos er, min vackra fru Lotta,
bör äfven öfvertyga er om att jag hafver samma tanka om fruntimret. Jag
ser hos er alla de fullkomligheter, som böra pryda ert kön, och dem vördar
och skattar jag mer än om J kunde nämna mors mormoder och så vidare,
anda tillbaka till drottning Disa.
Amiral Enterfelt. Åh, rör aldrig denna förhatliga strängen, min Lotta.
Er tunga, kära q vinfolk, leker gemenligen mest på denna såra tanden, som
likväl måste alldeles uppryckas med alla dess djupa rötter, om eljest
friheten skall ega bestånd, och här blifva någon enighet, samt den derpå
grundade allas välgång. Jag vill säga dig, min Lotta: ingen kan förakta din
familj, utan att antingen förakta din far, eller hans farfar, som var en
ärlig redlig bonde; föraktar han din far, så låt honom visa i sin slägt någon,
som med mera möda, fara samt ärlighet bragt sig upp i verlden än han:
föraktar han den redlige bonden, som var din fars farfar, så måste han ock
vara så onaturlig att förakta första upphofsmannen af sin egen familj, som
inte lärer mer vara kommen ur himmelen än andra, och som lärer allrasist
tillbaka nödvändigt hafva varit en god svensk bonde eller något dylikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
