- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
591

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hotelse sättes äfven slutligen i verkställighet, men Magni
fröjd deröfver räcker icke länge, ty straxt derefter
underrättas han att Fahle Bure är i antågande. Magnus
drager då ut, och stupar för hertig Carl Sverkersson,
då prinsessan förenas med den nu ändtligen ankommande
hertig Knut. Sist håller herden Ivar Skald ett liktal
öfver konungen och ridån faller. — Diktionen är i denna
tragedi alldeles lika med den i Prinsessan Zaletta, blott
rikligare späckad med moraliska och poetiska
hvardags-sentenser, hvilka de uppträdande personerna i tid och
otid framkrysta. Men hvad som ännu mera gör styckets
läsning nästan odräglig är skaldens försök att då och
då gifva sin dialog mer poetisk lyftning genom
anbringande af ofta opassande liknelser och vidtsväfvande
hy-perboler, ur hvilken töckensky han dock snart nedfaller
i sin vanliga prosaiska platthet. Att ingen karakter är
rigtigt hållen och att man här förgäfves söker en jsann
målning af tiden, behöfver knappt tilläggas. En af
personerna yttrar till exempel:

«Jag fick mig i en tnb: med honom kunde jag
Med stor förundran se det mer än grymma slag.»

Såsom ytterligare prof på diktionens beskaffenhet
må anföras följande fragmenter:

I andra aktens första scen talar prinsessan
Ingeborg med sin förtrogna, fröken Vendela, och sin fästman,
hertig Knut, och sin nye friare, prins Magnus, hvilka
t>åda hon jemför i följande delikata ordalag:

«Och är jag mera nöjd med fromma hertig Knut,

An denne, som ej lärt att visa någon hut.»

I tredje aktens sjette scen håller Erik den helige
tal till sin armé, då han bland annat yttrar:

«Häraf hans lilla här begynte modet repa
Och egde ingen lust att mera med sig tepa.»

I fjerde akten (scen 14) komma drabanter och
underrätta prins Magnus att hans fader stupat:

Malmström. /. ^8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0602.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free