Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med vingar, som pä luften simma,
Han än kring horisontens fjell
Förskingrar, hviftande, den dimma,
Som sträcktes af den våta qväll;
An hennes tunna däfnad sänker,
Som med ett doftadt regn sig stänker,
Af solen i sitt fall förgyldt;
Och knappt tiU gräsets toppar hinner,
Der hon som strödda stjernor brinner
«I blomstrens skålar, dem hon fyllt.
Kring deras välluktrika kalkar
Och blomningen af lindars rad
Han pustar till den strand han svalkar
Den svärm, som skattar örtrens blad.
Utaf ett bi hvar väppling svigtar,
Som ur dess sköt sin samling riktar,
När sommarfoglars prydda tropp
Med färgers glans i luften svingar:
Liksom om Flora lånat vingar
Åt blomstren, dem hon ammat «pp.
Hvad pensel fargar dessa stränder P
Månn’ han, till sommarns ärestod,
Blef doppad af gudinnans händer
I morgonrodnans gyllne flod?
Månn’ hit, i fältets prakt betagen,
Af Junos foglar Iris dragen
På regnets båga stigit ner,
Och öfver grönskan, den hon målar,
På gräset bredt sitt skärp af strålar,
Som alla färgers brytning ger?
Man har redan här ett bevis på den starka
bildprakt, hvarmed Oxenstjerna utstyrde sina svenska
naturmålningar, så att de med detta «rosenskimmer, som
påminner om en sydligare himmel», snarare se ut såsom
teckningar af ett italienskt landskap med dess rika
färgskiftningar. Berömd är äfven målningen af solens
nedgång i tredje sången:
Hvad är den Jo, den stillhet, jorden äger?
Den lätta flagt, som väcker löfvets sus?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
